Den smala vägen

Så var det dags för en liten uppdatering.
I går vägde jag in på minus 6 hg och det känns bra, men jag litar ännu inte på att Levaxinet är rätt doserat :-/ Nästa vecka ska jag ta nya prov och det ska bli intressant att se vad de säger. Jag är fortfarande så trött och jag tycker inte att jag ska vara det...

Igår hade jag äntligen fått färdigt brevet till mamma.
Att det kan vara så svårt... Jag vill ju förklara varför jag känner som jag gör utan att låsa positionerna mer än vad de redan är... Brevet riktigt värkte fram. Det tar mycket mental kraft - kanske därför som jag är trött och inte kroppen funkar som den ska. Vem vet?! Måste få iväg det - jag har hållit på att försöka finna de rätta orden i en månad snart - sedan får hon bestämma hur det ska bli...

Idag skulle jag posta brevet och vem ringer då om inte mamma. Först blev jag försiktigt glad över att hon kanske har börjat förstå ett och annat. Sedan ringer min bror och undrar om mamma har ringt. Då hade han - efter att han och jag pratats vid på förmiddagen - ringt upp mamma och sagt till henne att ringa till mig och be om ursäkt... Urk, så var jag av med den illusionen. Är det underligt att man är trött? :-/
Då skrev jag om brevet och gick en promenad och postade det. Så nu får vi se vad som händer...

Fettisdag i dag och som efterrätt efter soppan i kväll blir det hembakade semlor - småsemlor javisst men goda! :-)